På senare år har datorspel blivit något oerhört stort, speciellt för barn och ungdomar men även yngre vuxna. I Sverige är det inte lika stort som i andra länder men det är ändå en avsevärd skillnad mot hur det var för några år sedan. I länder i Sydostasien är datorspel en sport större än de flesta sporterna. Antalet som satsar och spenderar många timmar per vecka på datorspel är fler än de som sysslar med andra sporter, även de sport som är stora i Sydostasien så som pingis. Mängder med åskådare samlas på arenor där spelare, som är kändisar i landet, möts i olika datorspel.
Som sagt, riktigt så är det inte i Sverige. Ännu. Populariteten och intresset för olika datorspel har ökat markant de senaste åren. Och då snackar vi inte sedan datorerna kom till våra hem, utan sen några få år tillbaka. Jag kan se en stor skillnad på mina söner och deras respektive kamrater. Min äldsta son spelade datorspel, men han spelade under perioder då han inte hade annat för sig. Sporter kom före, plugget kom vanligtvis före och han åkte hellre och träffade sina kompisar och hittade på någonting än spelade mot dem i datorspel. Min yngste son däremot, där är det en väsentlig skillnad. Han spenderar oerhörda mängder tid på datorspel. Sport har han slutat med och han träffar sällan sina kompisar utanför skolan. De sitter istället i sina rum och ser varandra genom kameror, pratar med varandra genom mikrofoner och spelar med eller mot varandra i olika datorspel.
Jag undrar vad detta gör med våra barn. Jag har inga yngre barn, men jag har ju sett hur 1-2-åringar leker med sina föräldrars iPads. Kan detta vara nyttigt för barnen? Är datorspel något utvecklande för barn och ungdomar eller är det utvecklingshämmande? I vår familj skapar det inte speciellt mycket dålig stämning, men jag vet att andra föräldrar lider av att deras barn endast sitter vid datorn. Oförståelse mellan barnen och föräldrarna är stor. Föräldrarna förstår inte alls hur det kan vara nyttigt med vad barnet gör, och barnet tycker att föräldrarna är mycket gamla och alldeles för oroliga. När maten står klar på bordet men barnet inte kan komma direkt eftersom han är helt inne i ett spel tillsammans med 10 stycken andra och inte kan lämna uppstår problem. Ungdomen menar att det är precis likadant som om han var mitt i en fotbollsmatch, medan föräldrarna tycker att skillnaden är enorm.
Hur ställer du dig till datorspel? Vad gör ni föräldrar med barn som spelar?